Från ett hjul till ljus 

Adventsljusstakens väg in i våra hem

Historien börjar bland barnen på Rauhes Haus i Hamburg. När julen närmade sig ville de veta hur länge de måste vänta. Prästen och pedagogen Johann Hinrich Wichern fick en idé: år 1839 lät han hänga upp ett stort trähjul med ljus, så att barnen kunde följa dagarna fram till jul.

På hjulet satt små röda ljus för vardagarna och fyra större vita ljus för adventssöndagarna. Varje dag tändes ett nytt ljus. När en söndag kom tändes ett av de stora vita ljusen. På så sätt kunde barnen både räkna dagarna och se hur de fyra adventssöndagarna förde dem närmare julen.

Seden spred sig från Tyskland till Sverige. På Ersta diakonianstalt i Stockholm tände man adventsljus redan på 1870-talet, men där satt de många ljusen i en adventsgran. Med tiden förenklades traditionen. Vardagsljusen försvann, medan de fyra ljusen för adventssöndagarna blev kvar: ett nytt ljus att tända varje söndag.

Adventsljusstaken blev vanlig i svenska hem under 1930-talet. Sedan dess har den fått många former och tillverkats i olika material. Men tanken bakom de fyra ljusen är fortfarande lätt att känna igen: för varje söndag växer ljuset, och julen kommer närmare.

Den elektriska ljusstaken i fönstret har en egen, senare historia. Den första svenska prototypen gjordes på 1930-talet med sju elektriska lampor, och elektriska adventsljusstakar började säljas 1939. När vi tänder ett nytt levande ljus varje adventssöndag följer vi traditionen som växte fram ur barnens stora ljushjul.